Sightly

Skrev meningen ovanför och kände att den beskrev så mycket. Så mycket jag inte borde känna, men även mycket som jag borde ta tag i.
Ibland får folk exakt vad de förtjänar, det stämmer väll någorlunda in, att allt kommer tillbaka till en, What goes around, comes around.
Samtidigt så känns det orättvist  mot den "drabbade" som får tåla en del, och sedan försöka gå vidare och helt ovetandes veta ifall denne har fått sitt så kallade straff. Men egentligen känner jag att det blir enklast om man bygger upp en mur mot negativa saker. Det är lättare att ha ett skydd som tålamod och fösöka bortse eller tolka det på ett annat vis.
Att grina och vara tjuriga är överdrivet, vi kastar bort dyrbar tid på att gå runt och förmedla en slags ilska som egentligen inte alls gör någon nytta.

Tycker att det är ganska onödigt att fokusera sitt liv på pessimistiska saker, vänta inte för länge på att bli sams, vänta inte för länge på att förlåta. Vänta inte för länge, det kan hända att du får ångra det och när du väl når det stadiet så finns det ingen återvändo. Livet kommer alltid att bestå utav en viss ilska..