Sightly

Medan mörkret faller, och skuggorna tar form på mina väggar kan jag inte låta bli att undra: Varför denna otroliga nedstämdhet, varför sitter jag och sörjer vad min kropp känner?!
Känslorna omringar mig och jag har svårt att kämpa emot, på ett vis känner jag mig beslagen. Men samtidigt ser jag ljuset, en möjlighet att fly från detta instängda och mörka rum.
Springan är liten och känns långt bort, trots detta sträcker jag mig efter den.
Jag ska inte känna detta, jag ska inte behöva fly. Min verklighet ska inte se ut såhär, och slita mig i stycken. Det är inget jag förtjänat att uppleva...

Hoppet finns där, nära och starkt, men frågan är hur länge det håller?!