Every breath i take..

Varje blinkning svider djupt inne i bröstet..
Tårarna är inte långt bort, och andningen blir bara tyngre och tyngre för varje andetag. Jag känner en viss styrka inom mig ; Håll ut! Med tiden kommer du få vad du förtjänar.
Och nog är det svårt att hoppas på att det är sant och att jag en dag kommer få min belöning, min innersta önskan efter all slit. Men som så många andra redan vet, är livet inte rättvist alltid!

Tomheten, den ensama tomheten jag upplever är fruktansvärd. Att utsättas för sådan tortyr är galet. Det är plågan i sig!
Att veta hur långt bort ens lycka är, att känna längtan och vara medveten om att begränsningarna gör det omöjligt att stråla av glädje. Hjärtat behöver dess andra hälft, jag behöver min älskade.
Det viktigaste för mig ligger alldeles för långt bort.. jag vill känna dina armar runt mig och dina andetag i min nacke så att jag ryser. Jag vill att mitt hår ska kikla dig i ansiktet så att du med dina underbara fingrar drar igenom det. Du underbara du!
Varför kan jag inte bara vakna upp och att allt var precis så, som i mina tankar. Allt med dig är underbart, ge mig underbart!.. Vi är kärlek

Kommentarer
Postat av: MELA

I've learned that how we face challenges plays a big role in the outcome of them.” ... i liked that. That´s the way it really iss..

Anyway, tack for din kommentar.

Ha dt bra.

2008-10-11 @ 22:08:58
URL: http://mylifewritten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0